Söndagsförmiddag in the Height

En morgonpromenad över panhandle och upp på Height street där den korsar Ashbury är som att bläddra genom en fotobok. Men tillägget att man får prata med människorna på bilderna.

Thea blickar ut över staden

När vi korsar gränområdet ”the panhandle” funderar jag på vad skillanden mellan en hippie och en lodis kan vara så här 36 år efter ”the summer of love” och kanske väntar en ledtråd på oss. Thea charmar som vanligt sin omgivning, och en vänlig gråhårig dam undrar om vi är på väg ut för att trick-or-treat:a. Hon har långt, grått och välskött hår och sitter barfota på trappan till sitt viktorianska hus med en stor lurvig hund nedanför sig. Hon börjar berätta att det inte fanns några barn alls i området när hon flyttade in, men precis där börjar hennes hund och en förbipasserand jycke skälla på varandra, så vi går vidare.

Folk, klädda precis hur som hellst - det är ju faktiskt halloween, köar till brunchställen och till en skoaffär som öppnar sin rea vid 12. Vi möter en man med Kerryknappar på jackslaget och en gigantiskt Osama-hjärta-Bush-skylt (Jag borde han fottat honom.) innan vi fortsätter upp i Buena Vista Park för att titta på utsikten och gunga lite. I parken träffar vi också vallhunden Lolo som är lite rädd för barnvagnar och schäfern Clover.

På vägen tillbaka stannar en brandbil bredvid oss. Thea hjälpen den att låta lite. Strax senare kommer öven en ambulans och vi bestämmer oss för att gå, men så alvarligt kan det inte vara, för tjejen med båren stannar och gullar lite med Thea innan hon går in.

Vår sista bekantskap är en glad herre som berättar att alla, även de hemlösa, är som en stor familj i kvarteren kring Hight Ashbury. Pja, kanske inte, men vädret var fint.

Halloween

Vasco, Zoe, Thea och Isabella

Halloween är en stor grej här. Om man som jag tvekade först behöver man bara gå förbi tiomiljonersvillorna (nej, inte kronor) och titta på fejkgravstenarna i trädgårdarna. (I klassen 30 och över såg jag däremot inga löjliga utsmyckningar.) På Cal-mart idag handlade jag min pasta och pizza mellan en katt med mask över ögonen och en ”french maid”.

Thea hade halloweenfest på sitt dagis i Fredags. Eftersom hon och Erika har mått lite dåligt kom hon och jag dit först till festen. (Jag var inte utklädd.) Kostymerna var ett totalt kaos av allt från Häxor (som Thea) till små brandmän och poliser i full kravallutrustning. Det här var antagligen ett utmärkt tillfälle att lära känna några av de andra föräldrarna, om man hade sovit lite mer och jobbat lite mindre sista veckan. Dagiset hade tagit dit ett ”Pet Zoo” med kaniner, en and, smågrisar, getter och höns. Thea var inte imponerad, däremot ville hon gärna klättra och åka rutschbana med barn som är tre till fyra gånger så gamla som hon, med nya blåmärken som följd.

Thea och höna.

För er konservativa tråkmånsar och kostymfacister där ute kan jag berätta att cheerleaderutstyrseln hade fungerat alldeles utmärkt. En av mammorna var utklädd till cheerleader, men hennes kjol var så kort att jag inte vågade ta någon bild.

Det sägs, inte helt oväntat kanske, att en av världens bästa halloweenfester hålls i Castro varje år.

On the Air

Redo för lystnarfrågor

”In three, two, one...”, och sen pekar producenten koolt på mig och kopplar ut mig på etern. Eller telefonen i det här fallet.

Men hela omgivningen och utrustningen i studion är så tuff att det är svårt att skärpa sig och entoningt läsa högt från sina slides när man kan leka live radio. Och, det här är ju faktiskt Kalifornien. Även om hösten är här nu.

Kerryland

A Stronger America?

Jag noterar att det går väldigt bra för Kerry i svensk media. Det gjorde det helt oberoende av Cecilia Uddén, och det kommer att fortsätta så i åtminstone en vecka till. Samtidigt är det ju faktiskt så att så mycket längre västerut, både geografiskt och politiskt, än så här kan man inte komma. Kerry-Edvards-skyltarna sitter tätt på både hus och bilar, och mina kollegor säger saker som att det inte spelar någon roll vad Kerry tycker – de skulle rösta på sin hund för att slippa Bush.

Trots att ingen egntligen tvekar om hur Kalifornien kommer att rösta är valet ganska påtagligt. Jag vet inte om jag ser liberal ut, men av någon anledning får jag ofta erbjudanden om att hjälpa till med att skicka tillbaka GWB till Texas. Dessutom jobbar man ganska hårt på att få folk att registera sig och sedan faktiskt rösta. Häromdagen var en av de lokala kyrkorna ut och två hopplöst söta tjejer i 10-årsåldern försökte övertyga mig att rösta för Theas framtid. (Å andra sidan bad de killen som gick bakom mig att rösta för hans hunds framtid...)

Här är rapporteringen mer nyaserad. Bush framställs som beslutsam, tydlig, och ärlig, medan Kerry är skicklig, vältalig, och bildad (och, ska erkännas, inte Bush).

The Nanny

Bridget

Bridget är yngst av sju syskon och uppvuxen i Chicago. Nu bor hon i San Francisco tillsammans med en syster och en kompis inte långt från Theas dagis. Eftersom hon jobbar ”market hours” och själva marknaden finns på östkusten går hon upp orimligt tidigt, typ vid fyra, varje morgon. Det gör att hon slutar tidigt och för att få ihop mer pengar till sitt livs första utlandsresa hjälper hon oss att ta hand om Thea ibland på eftermiddagarna.

Näe!!!!

Vilket fiasko.

vi skulle bara packa i hop oss och gå iväg till Theas dagiskompis Zoes kalas när jag tittade lite extra på inbjudan och insåg att kalaset var igår. Jag har hela tiden tänkt söndag men det står klart och tydligt lördag!!! Så nu är jag sur, arg ledsen och tycker det är otroligt pinsamt. Tur i oturen att Thea är så liten så hon inte fattar något av detta och inte är ledsen. Nu får vi ta en förmiddag på annat håll. Parken eller zoo eller nått. MORRR!!!

Halloweenkostym

halloweenkostym

Det börjar dra ihop sig till Halloween och på fredag är det halloweenparad och party på dagis. Därför behövs det en kostym. Hela familjen packade således in sig i bilen och åkte till toys R us. Efter att ha tittat på och ratat en massa kossor, älvor, sjöjungfrur, och Ior åsnor var avgörandet ner till två... Patriotic cheerleader eller baby witch... Och vilken vann då??? Låt oss säga att mamma vann och resultatet får ses på fredag.

Oktoberregn

Det ser ut som höst, men är för varmt. Gulnade löv ligger längs gatorna i regnet, men temperaturen är inte mycket under 20 grader. Ute på 101 tar regnet i och det går långsamt. ”It’s raining hard – there is no way to tell how this is gonna end” som de sa på KDFC. Höst hoppas jag.

Early storm sweeps across Northern CA

Litet tips

Vill ni ta del av mina litterära (hm) ambitioner så försöker jag (eventuellt) uttrycka dem i min EGNA blog... Där kan man alltså få MIN syn på det här äventyret...(eller nått) ;-) Erikas egna blog

Virtuell tur

köket

Först när man kommer in i lägenheten så har man köket till vänster. Köket är ett arbetskök med rejäla rostfria maskiner, luckor i något ljust träslag och stenbänkar. Ordentligt med skåpsutrymme samt rejäla arbetsytor, där finns också garderoben med tvättmaskin och torktumlare. Köket delas av mot vardagsrummet av en bardisk.

vardagsrum

Rätt fram i lägenheten är vardagsrummet som delas i två delar, matdel och soffdel av två skojjiga pelare. Bakom Tvn som skymtas till vänster finns vår öppna spis och på andra sidan är datorbordet (där jag sitter nu) Dörren till höger går ut på en av balkongerna.

Theas rum

På högra sidan av vardagsrummet finns Theas rum. Det är ett rejält stort rum med skojjiga spegeldörrar till garderoberna. Thea har också fått lite lagom stora möbler som är jättekul att klättra på.

Sovrum

Till vänster om vardagsrummet ligger "the master bedroom". Det är ett jättestort rum som inte har så mycket möbler. Rummet har utgång till balkong 2 och sitt egna badrum.

badrum

"Master bathroom" ligger innanför sovrummet (faktiskt till vänster om köket) och är ett härligt stort badrum med dubbla handfat och badkar. Det andra badrummet ligger mitt emot Theas rum och har duschkabin.

Gustafssonkomplex (Presidio igen)

När jag kommer ut har det lätta duggregnet dragit sig undan och lite sol skiner faktiskt igenom på de fuktiga trottoarerna. När jag svänger höger på Clay ser jag ut över bukten, vattnet är mörkt och Marin på andra sidan skymtas bara genom det grå. Det ser ut att fortfarande regna där borta. Det är inte alls lika tråkigt att springa i staden idag, och lukten av blöta gator blandat med grönskan från trädgårdarna och parken påminner om nollningstid i Uppsala.

När jag kommer in i parken luktar det jord, bark och frisk lukt jag inte kan placera förrän jag minns att det faktisk växer eucalyptus här. Mina ben känns väl stumma efter gårdagens tur, men mina nike tennisskor för hardcourt både dämpar och stadgar bra. Bron syns förbluffade bra, och det låter som om det skulle pågå en knattefotbollsmatch en bit bort bland träden, men jag kan inte se något och egentligen är jag väl i fel världsdel för fotboll.

När jag korsar Mac Arthur börjar det försiktigt gå uppför igen. Jag måste andas tyngre och lukterna försvinner. I en trekorsning stöter jag på några som är ute och går, det irriterar eftersom jag har uppskattat ett vara ensam med mig själv och bara springa. Sartre skulle kanske ha en åsikt om det här (om han inte vore död vill säga), men hursomhelst hjälper det mig att inte fuska i uppförbackarna.

Jag kommer ut i en glänta och duggregnet är tillbaka. Det svalkar skönt och tilltar sakta medan jag springer den sista biten. Tillbaka vid Clay syns bukten inte längre.

(Ja, det här blir den sista löpningsberättelsen.)

Löparrunda

Om man springer Clay upp till Presidio avenue kan man där svänga in i parken och följa den långa raka stig som kallas lovers lane. Förr, när Presidio var en militärbas, brukade soldaterna ta den vägen in till staden och sina bekantskaper – därav namnet. Parken är vildvuxen, som en perfekt motsats till Golden Gate Parks välskötta rabatter, och stigen går ganska brant utför. Utsikten är bästa möjliga, man ser den röda bron tydligt och flera gånger över trädtopparna. Det är lätt att glömma att man ska upp igen.

Besök

Mattias har hoppat ur kritstecken, fått på
sig kepsen, och är redo för 18 timmar
ekonomiklass.

Min gamla teamleader, chef, referens, bergsguide och cognacsnortningsinstruktör har varit här. Alldeles för varm klädd (temperaturen har legat kring 30C här i stan sista veckan) landande han i söndags kväll för att visa HQ för en stor svensk kund och åkte hem igen torsdag kväll. Under sin tid här har han inte bara kunnat kvittera ut en stor svart Oraclelimmo med chafför, utan även hunnit äta middag med oss i Presidio Heights två kvällar. Här har avnjutits, i tur och ordning, både boeuf bourgogne med en godtagbar chiraz cabernet och budpizza med budd direkt ur flaskan.

En vanlig dag i SF

Dagis

En helt vanlig dag i San Francisco börjar för Erika vid halv sju. Strax efter sju cyklar hon i väg till jobbet. Thea och Mathias brukar gå upp ungefär samtidigt, äta lite pannkakor eller flingor och sen vid nio är det dax för dagis. På dagis tas Thea emot av ms Vasi, ms Merna eller ms Erika och får hälsa på bebisarna eller läsa bok eller nått. Då är Pappa ointressant och kan gå till jobbet om han vill.

Vid halv fem har Erika jobbat klart och cyklar till dagis och hämtar Thea som brukar vara glad att se mamma men gärna vill visa allt kul på dagis, dagens nya engelska ord var fish, som hon sa medans hon pekade på akvariet i rummet bredvid.

ertappad

När Thea och Erika kommit hem så busar de en stund, läser böcker, tittar på bebisbilder och annat skojjigt. Sen lagas det mat. Thea är numera en fena på att klättra upp på köksbänken (och matbordet, och toaletterna och...) Tittar man bort ett litet tag så kan man hitta henne med de mesta spännande saker, som en påse cheetoz (amerikanska ostbågar) t.e.x.

badbrud

Efter middagen så är både Erika och Thea rätt trötta men då är det dax för dagens höjdpunkt.

BAAAADA...

Sen är det välling och sova.

En väldigt vanlig dag i San Francisco

Besök i Marin

Nemo och Thea

På andra sidan Golden Gate ligger Marin County. Där i en liten stad som heter San Rafael bor Nemo. Nemo är fyra dagar yngre än Thea och hans mamma, Linda, hänger på allt för föräldrar (ankomst juli 2003) tillsammans med Erika.

Nemos föräldrar, Linda och Conny

Hela familjen var där och åt smaskig fika och lekte på den trevliga lekplatsen där det samtidigt var värsta 3 års festen, med pinjata (stavning??) och allt. Ett mycket trevligt sätt att tillbringa en söndagseftermiddag.

Shopping på Fillmore

Malin och Sofie

Tjejen till vänster heter Malin och är en av ägarna till nyöppnad, ljus butik på Fillmore. Planen är att sälja svenska damkläder, typ Filippa K, till amerikanerna, och butiken heter följdaktligen ”Flicka”. De funderade även på herrkläder, men tydligen tycker amerikanska män att svenska herrkläder är alltför formsydda och kroppsnära. Malin, som är uppvuxen i Luthagen i Uppsala, borde veta, för även om hon nästa uteslutande umgås med svenskar, så bor hon ihop med en amerikan (som jag antar att hon umgås med ibland också.)

Sofie (till höger) jobbade sin första dag idag efter att de senaste fem åren har hon varit hemma med sina barn. Eventuellt var Erikas nya, svarta t-shirt det första hon slog in i kassaapparaten.

Båda verkade ha kul på jobbet och skrattade hjärtligt åt oss när vi sa att vi tänker stanna i ungefär två år.