Söndagsförmiddag in the Height

En morgonpromenad över panhandle och upp på Height street där den korsar Ashbury är som att bläddra genom en fotobok. Men tillägget att man får prata med människorna på bilderna.

Thea blickar ut över staden

När vi korsar gränområdet ”the panhandle” funderar jag på vad skillanden mellan en hippie och en lodis kan vara så här 36 år efter ”the summer of love” och kanske väntar en ledtråd på oss. Thea charmar som vanligt sin omgivning, och en vänlig gråhårig dam undrar om vi är på väg ut för att trick-or-treat:a. Hon har långt, grått och välskött hår och sitter barfota på trappan till sitt viktorianska hus med en stor lurvig hund nedanför sig. Hon börjar berätta att det inte fanns några barn alls i området när hon flyttade in, men precis där börjar hennes hund och en förbipasserand jycke skälla på varandra, så vi går vidare.

Folk, klädda precis hur som hellst - det är ju faktiskt halloween, köar till brunchställen och till en skoaffär som öppnar sin rea vid 12. Vi möter en man med Kerryknappar på jackslaget och en gigantiskt Osama-hjärta-Bush-skylt (Jag borde han fottat honom.) innan vi fortsätter upp i Buena Vista Park för att titta på utsikten och gunga lite. I parken träffar vi också vallhunden Lolo som är lite rädd för barnvagnar och schäfern Clover.

På vägen tillbaka stannar en brandbil bredvid oss. Thea hjälpen den att låta lite. Strax senare kommer öven en ambulans och vi bestämmer oss för att gå, men så alvarligt kan det inte vara, för tjejen med båren stannar och gullar lite med Thea innan hon går in.

Vår sista bekantskap är en glad herre som berättar att alla, även de hemlösa, är som en stor familj i kvarteren kring Hight Ashbury. Pja, kanske inte, men vädret var fint.