Lång väg hem

När jag svängde ut min utmärkta Toyota Highlander på motorvägen för att åka de tjugo minuterna ner till San Diego International hade jag känslan att den här bilen skulle kunna ta mig hur långt som helst. Om jag följt den ingivelsen, sväng norr ut och kört kusten upp hem till San Francisco så hade jag nog kommit hem snabbare.

I bussen från Hertz in till terminalerna ringde George, min utmärkte chaufför, och mycket riktigt - ett snöoväder lång bort bland de stora sjöarna hade på något oförklarbart sätt fångat in alla Unitedplan. Mitt 18:06 plan var nu ett 21:36 plan, och innanför säkerhetskontrollen fanns bara en pizza hut och en bar. Som tur var hade jag en halvläst ”A Rumor of War” med mig.

I baren stötte jag, bland annat – jag satt där ganska länge, på Monty och Steve, två grånade herrar på väg hem till New England. Monty jobbade med outsourcing av backofficelösningar inom hälsosektorn, medan det enda jag förstod av Steves förehavanden var att han ibland körde snöplog och var mycket nöjd med att få låna en F350 pickup som tack för hjälpen. Uttråkade läsare kan ju gissa vem som är vem