Glass på Fillmore

God god glass

Måndagen har varit ledig på grund av Memorial day. Vi hedrade dagen genom att efter Theas sovstund ta en liten promenad ner på Fillmore. Där finns en glassbar (Tango Gelato) som serverar utmärkt Italiensk glass. Thea åt en jättestor bägare med chocolate chip glass och blev så kall i magen så hon var tvungen att springa stora delar av vägen hem.

Zoo

Ja, där nere skulle de kunna bada lite om de ville.

Thea gillar sin ”Djurens Fantastiska Värld” och idag fick hon chansen att träffa några av huvudpersonerna. Foggen höll sig på avstånd och lät oss njuta av en varm sol från blå himmel, något som inte bara är bra om man har så fint och blont hår som Theodora. Isbjörnen hade det dock ännu värre. Särskilt varmt var det ändå egentligen inte, en sval vind från Stilla Havet tycks alltid ligga över staden.

Zebror och Giraffer har alltid varit lite svåra att hålla isär, men idag fick vi chans att öva. Jag antar att det kanske är annorlunda i Afrika, men på San Francisco Zoo hör de båda till den välbeställda överklassen på zoo:ets eget Pacific Heights på sin snygga simulerade savann.

Giraffstallar. Bekant.

När savannen var avklarad fortsatte vi in bland solbadande lejon, smygande tigrar, simmande uttrar, uttråkade flodhästar och brottande björnungar. Thea klassificerade glatt djuren som lejon, tiger, katt, lejon igen, och bear. Cassowary fick bli ”stor duck”.

Ein Weber

Permiärgrillning.

Kalla oss old fashioned, men i här i barbequelandet har vi just skaffat oss en kolgrill. (Mathias fick huvudvärk av alla delar som måste köpas separat till en gasgrill. Erika vill, på danska maner, helst bränna kol, och Mathias ideologiska gillande av elgrillar har sedan länge fått ge vika för hårda fakta. Vi hade faktiskt en kort diskussion med en tjej från Environment California om hur man bäst producerar energi idag - vind och solkraft är nog inte fullt så löjliga alternativ här i Kalifornien som i Sverige.) Thea har upptäckt de små kundvagnarna på Calmart och bara måste få handla själv, hon hjälper dessutom till genom att lasta vagnen när hon hittar hon gillar, som yoghurt, korv, eller något runt som kan kallas ”boll” (melon, apelsin...) Till premiärgrillandet blev det korv och majskolvar.

Foggen är här

När vi vaknade var det strålande sol, en timma senare när det var dax att åka hade den kommit... Den stora dimman har laggt San Francisco under ett tjockt kallt täcke. Det är bara att hoppas att majsolen orkar igenom under dagen.. Ja ja, vi fick i alla fall 5 dagar fint väder. ;-)

Krock

Ni får tycka vad ni vill om SUV:ar. Idag när jag fick en stor F-150 pick-up (säljs med frågan ”Are you bad enough to drive a Ford?”) i sidan i korsningen Ellis-Van Ness var det skönt att sitta i en rejäl bil. Den gungade bara till lite. Bara plåtskador. Inga krockkuddar.

Ett vittne menade att jag kört mot rött, men ändrade sig till gult när jag frågade om han var säker. Han som körde på mig hade solen i ögonen. Jag är inte säker på vad som faktisk hände. Alla, inklusive poliserna som mest kollade läget, var helt koola. Som små Fonzies.

"Long time no hear"

hey you!

Det har hänt en hel del sen jag bloggade nått långt senast.. Mathias har varit i London och i Indien, Erika och Thea var först själva en vecka, sen tillbringade vi en helg i Palo Alto och hämtade moster (Mommo??) Sofia på vägen hem. En vecka senare hämtades Pappa och Måns på flygplatsen. Måns och Sofia har haft tillräckligt mycket sol för att kunna bli lite rosabrännda, men tyvärr en hel del regn också, vilket ska vara ovanligt i maj.

starka Thea

Hur som helst var det väldigt trevligt att ha dem på besök och vi är väldigt tacksamma för all hjälp med Thea samt för att de rekade "bananbaren" åt oss.. Där serveras nämligen världens godaste jordgubbs mojitos... med idel färska ingredienser.
I alla fall så har helgen varit fylld med superväder, vad annars med tanke på att Fia och Måns åkte tidigt i går morse. Vi har besökt Discovery museum, varit på olika lekplatser, cyklat i Golden Gate park samt solat på balkongen. Dock får inköp och invigning av bordsgrill vänta, åtminstonne tills imorgon.

Jag har blivit med kör...

Igår var jag och provsjöng och kom in i jättekören (med mina mått mätt i alla fall) San Francisco Choral Society . Så nu ska jag sjunga riktig konsertkör, känns spännande... Sommarens projekt är Carmina Burana med stor konsert i augusti.

Verklighetssammanbrott

När verkligheten bryter samman och omgivningen bara kan beskrivas som absurd och surrealistisk behöver man en referenspunkt. Referenspunkten är väldigt viktig eftersom det är ditt enda sätt att veta om det är du eller världen kring dig som har blivit vansinning. Min referenspunkt för dagen var Deborah Walker, avdelningschef på IBM, på väg hem via New York, och liksom jag förstagångsbesökare i Indien.

Deborahs mor och far, som just diagnostiserats för cancer, flyttade till USA från Slovakien på femtiotalet, så i Sverige hade hon varit en ”andra genertionens invandrare”, men i Indien var hon, liksom jag antar att hon är hemma i Connecticut, lika amerikansk som pannkakor och äppelpaj. Under det tidiga nittiotalet när IBM etablerade sig i östeuropa kunde hon ha god nytta av sina kunskaper om såväl språk som kultur, i Indien var vi däremot båda två på djupt vatten.

Men liksom.

Ett av problemen med hur man ska bete sig när det blir för knäppt i Indien är att det finns en ledig roll som väntar på att fyllas dig som vit europe med tydliga åsikter, men just den försöker i alla fall jag att undvika, vilket i och för sig kanske är fel tänkt. Jag vet inte.

Något som jag däremot är helt säker på är jag i framtiden kommer att undvika, för att inte säga sky, alla flygbolag hemmahörande i utvecklingsländer. Det finns nämligen en väldigt bra anledning till att de kallas just utvecklingsländer – de är liksom inte framme ännu, utan håller fortfarande på och försöker klura ut hur man gör för att vara ett land. Något som jag däremot kommer att ha svårt att undvika, om jag kommer tillbaka till Indien, är tyvärr flygplatserna. Nu vet jag att när man säger ”flygplats” så får de flesta människor en inre bild incheckingsdiskar, säkerhetskontroller, avgångstider, och kanske till och med tax free shopping. Nej. Glöm det. Den internationella terminalen i Bangalore, ”Indiens Sillicon Valley”, är inte datoriserad och påminner mest om en bussterminal. Det finns inget naturligt flöde för hur man ska röra sig, och följdaktligen lyckades jag prata mig förbi säkerhetskontrollen och få min väska checkad till SFO utan genomlysning. (Echelon har nog lagt av sig, för jag berättade det för Erika över mobiltelefon innan vi lyfte och inget hände – vi får se om väskan finns när jag landat.)

Tyvärr finns det fler anledningar att jag inte litar på att mitt bagage är med på planet. Två ord: Air India. I resten av världen betyder ”direkt flight” att man flyger direkt från A till B (ja, jag kollade med min refernsperson), men på Air India betyder det att man mellanlandar i C (ok) och tvingar alla att gå ur planet med sitt handbagage och gå igenom ny inchecking (med lådsasbiljetter som man får på väget ut ur planet) och ny säkerhetskontroll (inte ok). Dessutom är tidtabellen i bästa fall att betrakta som en rekomendation.

Dam i nöd.

Att gå ut och in i planet kan man väl ta med jämnmod om man som jag bara har en laptopväska att bära. Om man som Shirim på raden framför mig har en åttamånaders son, handväska, skötväska, och en stor bag att släpa runt är det helt enkelt inte lika roligt. (Tro naturligtvis inte att personalen lyfte ett finger för att hjälpa henne – de var normalt helt upptagna med att springa runt i klunga och tjattra i munnen på varandra om dubbelbokningar och bagage som inte får plats – eftersom ingen kollar bagaget på vägen in...) Shirim och sonen var på väg till Chicago för att ansluta till maken som jobbar för Dell. Två till fem år räknade hon med. Som ni förstår var det inte så svårt att sätta sig in i hennes situation, och dessutom fick jag spela hjälte och bära väskor. Jag fick även bära sonen (Doghan?) en kort stund, och jag såg på människorna runt oss när vi rörde oss så en kort stund på flyplatsen i Bombay, att de måste ha sett ut som någonting helt annat, och en kort stund hade jag en känsla av att faktiskt vara någon helt annan. Jag fick inte bära så länge dock, tweed är inte lika mysigt som sari, och jag luktade antagligen helt fel. Titut dög jag däremot för.

Att anlända till Frankfurt och byta till United var som att komma hem.

Ny Vecka – Ny Tidzon: Mathias i Indien

Tvätten levereras

Efter att inte ha sovit en hel natt på över en vecka vaknade jag idag av att telefonen ringde. Klockan på nattduksbordet visade på 09:00, vilket lät så otroligt att jag knappt trodde på det efter att dubbelkollat med armbandsuret. Otroligt inte bara för att jag då skulle ha sovit 11 timmar, när jag hittills maxat på 5, utan också för att vår chafför skulle hämtat oss en kvart tidigare. I London, förra veckan, fick jag (som tur är) ringa upp Sunil från lobbyn två mornar i rad så jag ligger fortfarande en före. Han hade dock förmånen att vakna upp lätt försenad i London vid Paddington och strax över en timme på sig att ta sig till kontoret via snabbtåg och taxi, mendan jag var nyvaken i Bangalore utan adress till kontoret, fungerande internet eller telefonnummer till Sunil.

Mitt hotell är utmärkt, jag har sju meters takhöjd i mitt rum, skrivbord, soffgrupp, och alla andra saker man kan önska sig från ett traditionellt hotel – inklusive att de hämtar upp dig på flygplatsen osv. En hord av uppassare finns hela tiden redo kring mig, vilket jag har ganska svårt att känna mig bekväm med – helst skulle jag nog bara vilja be dem att skaffa sig ett liv. Hotellets tvättservice leverade mina t-shirts strukna, vikta, och inviduellt paketerade, med en vit ros höst upp på tvätthögen. Internet från hotellet fungerar däremot dåligt.

Indien, eller åtminstone Bangalore, påminner lite om Grekland. Varmt och oorganiserat med galen trafik och byggprojekt överallt. Sunil har berättat att han undviker att klä upp sig när han är här för att inte få för mycket uppmärksamhet, men jag har väl tyvärr inte förmånen att kunna smälta in i mängden. Igår diskuterade vi bland annat indisk film över en utmärkt indisk middag på en av hotellets restauranger, och i kväll ska vi försöka gå ut och shoppa lite, vi får se hur det går.

• Samtidigt i Kalifornien