Ny Vecka – Ny Tidzon: Mathias i Indien

Tvätten levereras

Efter att inte ha sovit en hel natt på över en vecka vaknade jag idag av att telefonen ringde. Klockan på nattduksbordet visade på 09:00, vilket lät så otroligt att jag knappt trodde på det efter att dubbelkollat med armbandsuret. Otroligt inte bara för att jag då skulle ha sovit 11 timmar, när jag hittills maxat på 5, utan också för att vår chafför skulle hämtat oss en kvart tidigare. I London, förra veckan, fick jag (som tur är) ringa upp Sunil från lobbyn två mornar i rad så jag ligger fortfarande en före. Han hade dock förmånen att vakna upp lätt försenad i London vid Paddington och strax över en timme på sig att ta sig till kontoret via snabbtåg och taxi, mendan jag var nyvaken i Bangalore utan adress till kontoret, fungerande internet eller telefonnummer till Sunil.

Mitt hotell är utmärkt, jag har sju meters takhöjd i mitt rum, skrivbord, soffgrupp, och alla andra saker man kan önska sig från ett traditionellt hotel – inklusive att de hämtar upp dig på flygplatsen osv. En hord av uppassare finns hela tiden redo kring mig, vilket jag har ganska svårt att känna mig bekväm med – helst skulle jag nog bara vilja be dem att skaffa sig ett liv. Hotellets tvättservice leverade mina t-shirts strukna, vikta, och inviduellt paketerade, med en vit ros höst upp på tvätthögen. Internet från hotellet fungerar däremot dåligt.

Indien, eller åtminstone Bangalore, påminner lite om Grekland. Varmt och oorganiserat med galen trafik och byggprojekt överallt. Sunil har berättat att han undviker att klä upp sig när han är här för att inte få för mycket uppmärksamhet, men jag har väl tyvärr inte förmånen att kunna smälta in i mängden. Igår diskuterade vi bland annat indisk film över en utmärkt indisk middag på en av hotellets restauranger, och i kväll ska vi försöka gå ut och shoppa lite, vi får se hur det går.

• Samtidigt i Kalifornien